Monday, January 16, 2017

Stora trenddagen 2017 – Rädda planeten största trenden


 

Stora trenddagen 2017 – Rädda planeten största trenden
Den 10 januari var jag och lyssande på TrendStefans föreläsning på Stora trenddagen 2017. De stora övergripande trenderna är uppdelade på fem teman: Peter Pan, Old is The new Black, Kelim Kinship, Superhero/Supernature och den största trenden Waste.

Läs mer om de olika trenderna här:

Stefan började berätta om hur de unga "Millennials" reagerar mot världens vuxna som fortfarande tillåter krig, miljöförstöring och svält. De har helt enkelt slutat att lita till vuxna och ser hellre en framtid i små samhällen med möjlighet att kunna påverka – än stora samhällen utan transparens. Man är även trött på varumärken som “fuskar” – som inte är äkta och som bara vill få oss att konsumera mer. 

Det finns även en trendmättnad, trend är = dött i år.

"Miljö" hypar i media enligt den förutspådda 10 års cykeln, det nya är fokus på avfall. Se “Waste” nedan.

Peter Pan

“Det här året flyr vi verkligheten. Vi åker till Neverland, vägrar växa upp och vi vågar ha bröllopsklänning på oss en vanlig måndag. Inredningen är 70-talsinspirerad med en touch av maximalism. Färger som rosa, senapsgult, rött och ljusblått, på gränsen till barnsligt och kitschigt. Fransar, 70-talsarmaturer och krukväxter som monstera. Det androgyna och lekfulla är nyckeln. Årets designer är spanska Jaime Hayon som leker med färger och former.”

Mina anteckningar:
Dystopiska känslor, eskapism och att fly bort från verkligheten till drömmarnas land är nyckelord. 

Vi vägrar att växa upp! Även de vuxna verkar besvikna över hur verkligheten ser ut. Barnslighet är att föredra. Stefan undrar vem det egentligen är som spelar Pokémon eller tittar på tv-serien Skam? Han nämner även Pappas pärlor som ett exempel på vuxenpyssel - en verklighetsflykt han uppskattar. En iakttagelse är att det är mest killar som får vara barnsliga i år…


Ett modevarumärke som lyckats hamna helt rätt i år är Gucci enligt Stefan, med sina “förbjudna” färgkombos.

Nu kommer den upplevelsebaserade konsten, vi har som sagt ett behov av att få vara en del av en annan verklighet en stund. Ett exempel på det som jag själv upplevde var Jacob Felländers foto/måleri på Fotografiska museet med VR-glasögon. Coolt!

Old is The New Black

“Äldre fotomodeller, äldre varumärken som uppdaterat sig och en äldre atmosfär. Mörkt, brunt trä med svarta detaljer. Kanske med en skarp accentfärg som i interiörerna i Havanna på Kuba. Alltså intensivt grönt. Vita kakelväggar som bröstpanel med mörka golv och grönt upp över taket. Äldre redskap i köket för att få den rätta ”crafted kitchen”-känslan. Vit metall och cognacsfärgat. Årets inrednings-måste är oljemålningen.”

Mina anteckningar:
Alla firar
Varumärken som vågar förnya sig kenzo toner
Arita designkollektiv japan
Årets kaktus en oljemålning
Gamla miljöer
Ska kännas som ett gammalt varumärke
Svart tillbaks
Matt och blankt i möte
Artilleriet studio
Rostfri bänk
Vit metall
Craft kitched mormorsredskap
Motreaktion mot det tekniska köket
Mörka träslag
Gammal stil på lampor
Gamla fotomodeller inne!

Kelim Kinship

“Rött, sandfärgat, brunt, äggskalsvitt och inslag av denimblått. Mellanöstern och Afrika intresserar och fascinerar oss. Kelimmattor och hantverk, tunga möbler och detaljer ser ut som om de är gjorda av ursprungsbefolkningen. Keramik och vävd textil med struktur är nyckelmaterial, men här finns även exotiska krukväxter.”

Mina anteckningar:
Marche noir
Stora blad
Krukväxten flyttar in bananplantor
Korgar inne
Sten – matt o blankt möts
Ursprungsformsmöbler
Ursprungsbefolkningsestetik
Enkelt avskalat
Det skandinaviska ute
Nu är det danska Hygge som gäller - okonstlad wellness som känns äkta och nära
Giftemål nord och syd
Stor keramik
Gjutjärn färgat
Beige sandfärg
Rumsavdelare i kakel
Överarbetat hantverk
Bruna orientaliska toner
Röda referenser
Symmetriska mönster från Tanzania
Irakisk konstscen boomar i london
Valentino rätt
Louis Vuittons afrikamönster

Superhero/Supernature


“Starka färger. Det finns inslag av signalfärger som kleinblått, rött och gult, men även en parallell palett med fluorescerande färger i neonlila, neongult, neongrönt etc. Signalfärger kommer förmodligen framför allt synas i grafisk formning, medan det neonfärgade kan landa i inredningsdetaljer. Naturen fascinerar och blir närmast magisk i neonfärger. Stora krukväxter i textil som av nederländska Wandschappen. Sportkläder och natur. Naturen är viktig. Diskbänkar uthuggna i stenblock men även personer som vill rädda naturen som om de vore superhjältar. Vi börjar älska nördar.”

Mina anteckningar:
Överdimensionerade blommor – mattan är en blomma
Populärkultur superhjältebaserad
Artificiellt neon
Superhjältefärger 
Nu Beyonce istället för Paris Hilton
Nörden rätt
Svensk superhjälte Mattias Kristiansson

Waste


“Återbrukstrenden som bygger på engagemang. Nya tankar och nya idéer. Hur ska vi ta hand om alla äpplen som blir fallfrukt? Nya återvinningstankar som till exempel kaffekoppar av kaffesump eller kontorsmöbler av återvunna husdelar. Alla designrelaterade aktiviteter 2017 kommer att handla om Waste på ett eller annat sätt. Kan vara nya material eller rena material som är enkla att återvinna. Den som inte har ”zero waste” på agendan åker ut 2017.”

Mina anteckningar:
Återbruk = status
Finns i modevärlden redan
2006 information - 2017 kommer entreprenörerna: fruktkartan, cykelmusteriet Göteborg, Rescuiedfruits på Ica
Alla vill göra bra miljöval
Vegetariskt för att ta hand om världen
Clas Ohlssons lånebibliotek
Cyklar kör ut pizza Uber Eats samarbetar med 35 välgörenhetsrestauranger som signat upp sig dvs gör något på din lök som cykelbudet hämtade upp när denne lämnade din pizza
Barer miljöbovar här behövs nytt tänk som finns i London
Toast Ale - öl gjort på överblivet bröd
Nya saluhallen i Malmö utan förpackningar
Designstudenter skapar bordsskivor av kaffesump och möbelspill 
Få ingredienser på restaurangerna
Mat får smaka trä
Low line inne, nu ska vi skapa gröna oaser under jord

Slutliga Stefan-tips!
Våga ha en egen smak
Se och inspireras av andra kulturer

Bejaka barnasinnet!

Saturday, December 17, 2016

Farfar Hugh Brandon-Cox


Ett spännande reportage om min naturintresserade engelska farfar som på 60-talet ensam åkte till Norge för att leva med samer för att göra en film för BBC. Han blev kvar i åtta månader för att sedan återvända under sju års tid till området. Jag berättar parallellt även om mitt eget arbete med boken Smak på Sápmi, Samisk mat – tradition, innovation och framtid.

I farfars fotspår sid 8-11 


Ibland hamnar jag i situationer där allt stämmer, engagemanget är hundra procent och jag får en sådan energi att jag nästan inte behöver sova. Så kändes det när jag fick uppdraget att tillsammans med Slow Food Sápmi 2013 skapa en bok om samisk mat – den första någonsin i sitt slag! Tänk vilken upplevelse, att få lära sig mer om vårt unika kulturarv som är så okänt.

Upprymd berättade jag om uppdraget för min pappa som då replikerade med att berätta om ett arv från min engelske farfar; en låda med tusentals diabilder på norska samer, en film som han producerade för BBC på 60-talet och sju dagböcker från sin resa. Jag och pappa for dit direkt för att titta i lådan. När jag tittade på bilderna fick jag gåshud.

Jag kunde se farfars engagemang i bilderna, hur han älskade att vara på plats och hur accepterad han var som betraktare – ett förtroende som det ofta tar lång tid att etablera. Jag bad pappa att berätta allt han visste om farfars resa.

FRÖS NÄSTAN IHJÄL
Min farfar Hugh var framförallt landskapskonstnär och filmare. Men i mitten på sextiotalet bestämde han sig för att leva med samer i Nordnorge och porträttera deras liv. Han köpte en begagnad filmkamera, BBC sponsrade honom med en filmrulle och sedan for han ensam iväg. Vad vi sedan fått höra var att han inte blev insläppt i någons kåta förrän han höll på att frysa ihjäl efter en natt utomhus. Då bar man honom in i en kåta och det blev första steget in i den samiska gemenskapen.

Farfar kom att stanna i åtta månader men återvände sedan regelbundet under sju års tid till området. Filmen han producerade under sin resa har visats helt oklippt och oredigerad (han hade ju bara en film och han var väldigt snål) på både engelsk och svensk tv.

FARFARS BOK
Jag läser i boken ”The trail of the Arctic Nomads”, som han skrev efter tre års resa. ”It was my desire to write an account of the daily life over a long period of a typical nomadic family…”
”The nomadic Lapps with whom I travelled will survive in their areas for many years ahead. They are now aided by wise Norweigan Government, who have made conditions easier for them in many great ways. It is my hope that they will continue to be found following the big herds of domesticated reindeer on this vast Finnmark Vidda in the north of Norway.”

Hugh Brandon-Cox, Cambridge and Sweden, 1969

Farfar kom att stanna i åtta månader men återvände sedan regelbundet under sju års tid till området. Boken ”Lure of the wilderness – The adventure-filled Years” är en samlingsbok med utdrag från olika resor utgiven 1996.

VARFÖR SKA MAN DELA MED SIG AV SIN KUNSKAP?
Farfars ingång till samernas land Sápmi och den samiska livsstilen var naturen. Min är maten. Under det år jag har arbetat med boken Smak på Sápmi, samisk mat – tradition, innovation och framtid, föddes många frågor. Hur kommer det sig att vi vet så lite om samisk mat? Kommer den här maten överhuvudtaget att finnas kvar i framtiden?
Elaine Asp driver den samiska restaurangen Hävvi i Glen i Jämtland och hon ser en ljus framtid för samisk mat.
– Genom att samerna varit förtryckta av övriga samhället under väldigt lång tid så har de inte haft självförtroende nog att lyfta den samiska maten. Ingen tänkte på att råvarorna är så exklusiva och att så ytterst få har tillgång till dem. Eftersom den samiska kunskapsöverföringen traditionellt varit muntlig skrevs heller inget ner. Nu har det blivit ändring på det. Victoria Harnesk, Slow Food Sápmi, är både skribent och projektledare för boken Smak på Sápmi och ser att intresset för den samiska maten ökar.
– Många recept kommer från experimentverkstäder och kök där samiska kockar, producenter och mentorer har samverkat. Tradition har fått möta nytänkande och resultatet är recept med bredd, från renfilé till spännande inälvsmat. Vi har ofta diskuterat vad som kännetecknar samisk mat. Det visar sig att det samiska köket inte är så homogent som man kan tro.
– Gemensamt för den samiska matkulturen är enkelheten, resurshushållning och att de naturliga smakerna får träda fram, säger Victoria.

KAN DET SAMISKA KÖKET ÖVERLEVA?
Många gånger under arbetets gång har vi ställt oss frågan; kommer den här maten att leva kvar i framtiden? Klimatförändringar, markägarproblematik och gruvnäring ställer till det både för både djur, natur och människor. Renen kan tjäna som exempel över problematiken och komplexiteten kring den frågan. Den är ett arktiskt djur, specialiserad för att leva i arktiska områden och blir därmed
känslig för miljöförändringar. För att överleva kräver renen ren natur och möjlighet att intuitivt kunna förflytta sig till andra betesområden.

Att fokusera på just mat ger en mer positiv ingång till politiska frågor. Och det krävs förändringar om den samiska maten ska överleva.
– Samiska råvaror håller hög kvalitet. För att matproduktionen ska leva och utvecklas krävs marker, riktade insatser byggda på samiska behov och att de samiska matföretagen kommer in i fler produktions- och försäljningsled. Det finns stor potential i det samiska köket, säger Victoria.

KUNSKAP ÄR BASEN NÄR SAMISK MAT TAR PLATS
En av de viktigaste diskussionsfrågorna under året vi jobbat med boken, har varit varför man ska man dela med sig av sin kunskap. Vi kunde se att olika branscher varit mer eller mindre redo att göra så. Från att ha varit oorganiserade småföretagare kring vildväxande, behövdes en branschorganisation för att möta det stora intresset från omvärlden och kunna informera om regler och riktlinjer för hur och när man kan plocka olika sorters vilda växter.

På produktsidan finns det idag flera exempel på företag som rider på samiska uttryck för att skapa mervärde. Nu är det dags för samerna själva att ta platsen som de sanna experterna.

Anneli Jonsson från Slow Food Sápmi som själv är renköttsproducent rekommenderar företag och privatkonsumenter som uppskattar den samiska matkulturen att beställa till exempel renkött från samiska primärproducenter, gärna Renlyckacertifierade företag. Ol-Johán Sikku från Renlycka förklarar varför:
– Fråga efter rena produkter, tänk på kvalitet, ursprung, historia och hur du själv vill leva i framtiden. Vi måste alla ge naturen bästa förutsättningar då all matproduktion kommer från vad naturen kan ge. Vi samer tänker alltid på nästa generation, vi tar aldrig mer än det vi behöver.

Renlycka är ett samiskt kvalitetssigill för renkött och bygger på rena smakupplevelser, hög kvalitet, samiskt ursprung samt omsorg om djur och natur. Vilka producenterna är ser du på renlycka.se.

Sápmi är samernas ord för sitt land. En måltid här är mer än bara mat, det är att smaka på en mångtusenårig mat och kulturtradition sprungen ur fjäll- och skogsnatur av Europas urfolk, samerna.

Farfars bilder visar det vardagliga livet i alla dess skeenden; renar som transporteras på flottar, barn som leker i undersköna landskap och kvinnor som styckar djur. Minst sagt en romantisk och idyllisk bild av ett liv som idag faktiskt är fullkomligt hotat både i Sverige och i Norge trots farfars goda ord om norska regeringsinsatser.

Boken Smak på Sápmi, Samisk mat - tradition, innovation och framtid finns att köpa via Boktryckarna/Lyxo Förlag,
lokala bokaffärer eller via internetbokhandlare.

Läs mer om farfar på The Telegraph



Wednesday, April 27, 2016

Vallgarns Gårdsmejeri

Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 4

Idé: Lotta Bonthelius
Foto och text: Bianca Brandon-Cox







På Vallgarns Gårdsmejeri i Långtora
 får du möta Michael Sjöman och Christina Fredriksson som föder upp jämtgetter, en utrotningshotad lantras. De verkar på en gård med anor från 1624. Att tillverka ost lärde sig på en kurs anordnad av Eldrimner i Östersund 2005.

Idag skapar Michael och Christina uppskattade getostar och ostkaka av getmjölken och levererar både till matgrossister, gårds- och delikatessbutiker samt slott.


Butiken är öppen dagligen mellan 10-18 året om och förutom getostar finns det marmelad från Lagerlöfska magasinet, honung, knäckebröd och kex från Triller.

Håll även utkik på deras hemsida då de även är med på marknader i Enköping, Uppsala och Stockholmstrakten.

Läs även: Franzéns Charkuterier, Örsundsbro: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 1

Läs även: Mona och Ivans fisk: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 2

Läs även: Forsby Kvarnkafé: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 3 

Forsby kvarnkafé

Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 3

Idé: Lotta Bonthelius
Foto och text: Bianca Brandon-Cox


På vackert belägna Forsby kvarnkafé får du träffa operasångerskan Ibba Andersson och violinisten/dirigenten Staffan Larson som driver kafé och restaurang; pizza, trerätters eller gofika, i den gamla kvarnen som byggdes i början av 1900-talet.

Passa på att köpa “Guldbullen” som vann första pris i Eldrimners SM i svenskt mathantverk 2014.

Boka bord på: 0703-798099

Läs även: Franzéns Charkuterier, Örsundsbro: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 1

Läs även: Mona och Ivans fisk: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 2

Läs även: Vallgarns Gårdsmejeri: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 4








Mona och Ivans fisk i Torsviudd, Svanviken

Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 2
Idé: Lotta Bonthelius
Foto och text: Bianca Brandon-Cox

Möt den enda kvinnliga heltidsfiskaren kring Mälaren; Mona Loberg. Fiskat har hon gjort sedan hon var liten, som yrkesfiskare i 26 år, från samma vatten som hennes far och farbror före henne.

Idag erbjuder hon och maken Ivan Eriksson både fika på plats i båthuset och shopping i gårdsbutiken med det som gården producerar; fisk, rom, garn från fåren, fällar och ägg.
 Passa på att köpa löjrom!!!

Svanviken ligger utanför Enköping, en dryg timmes bilfärd från Stockholm.

Mona och Ivans fisk 

Läs även: Franzéns Charkuterier, Örsundsbro: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 1

Läs även: Forsby Kvarnkafé: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 3 

Läs även: Vallgarns Gårdsmejeri: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 4
















Franzéns Charkuterier

Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 1
Idé: Lotta Bonthelius
Foto och text: Bianca Brandon-Cox



Franzéns Charkuterier, Örsundsbro

Här föder Kristofer Franzén upp Linderödssvin, den enda svenska oförädlade lantrasen av gris, för att sedan skapa hantverksmässiga charkuterier. Produktionen sker för hand i liten skala för att uppnå högsta kvalitet.

På Franzéns Charkuterier skapas några av de godaste charkprodukter jag någonsin smakat. Till exempel: prosciutto, culatello, coppa, bresaola, cecina, speck, fänkålssalsiccia, thüringer rostbratwurst, lardo, lufttorkad skinka, karré samt isterband och rilletter. Ister med svamp en höjdare!

Shopping i butiken är ett måste. Om man inte vill åka till Örsundsbro och handla så kan man föreställa via webben för att sedan hämta upp produkterna på olika adresser i Uppsala och Stockholm:
Uppsala på Storgatan bakom stationen framför arbetsförmedlingen, sedan OKQ8 vid Glädjens trafikplats i Upplands Väsby, därpå parkeringen ungefär mitt på Drakenbergsgatan på Söder i Stockholm och Tulpanvägen 4, Herrängen, Älvsjö.

Förbeställ på:
http://franzenscharkuterier.se/bestallningsformular

Läs även: Mona och Ivans fisk: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 2

Läs även: Forsby Kvarnkafé: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 3 

Läs även: Vallgarns Gårdsmejeri: Bästa gastroutflykten –  Mälaren och Fjärdhundrabygden del 4

















Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...